Till exempel:
Varför studerade jag inte fullt ut och aktivit i gymnasiet?
Varför i h*lvete valde jag hotell och resturang?
Och varför har jag aldrig gjort något åt min kariärrsdröm tidigare. Jag har ju vetat om det så länge? Och velat det så länge. Haft det som ett mål i livet innan jag dör " innan jag dör ska jag bli socinom" Innan hade jag mer tid. Nä istället har jag ältat gamla problem och lagt ner energi på personer som jag inte kan ändra på men som jag alltid har trott att jag kan eller iaf haft hopp om det.
Det är först nu jag inser allt detta. Nu när mitt liv rullar på och jag mår bra och trivs med livet. Det är nu när min son är 5 (ska snart börja förskoleklass till hösten) och jag har "byt" sambo för tredje gången. Och är (igen) superkär.
Men hur ska jag gå till väga? Hur skall jag nå mina problem?
Problem 1: Mina betyg är grymt dåliga! (men jag har betyg iaf!!)
Problem 2: Att nå min dröm kommer ta ett tag (om jag ens når den) har jag tiden, orken och kraften att ta mig igenom allt??
Samhällsproblem jag hittade i denna uppenbarelsen:
Ungdomar/barn måste välja inriktning och yrke redan i grundskolan! Särskilt i högstadiet.
Ungdomarna måste ha alla sina betyg godkända och gärna det högsta betyget för att konkurrera ut andra i valet till gymnasiet. Men redan i högstadiet skall man VETA vad man vill bli? Och hur skall man kunna veta det när man är 14-15år?? HUR? Säg mig?! Jag visste inte, kan jag lova er. Jag valde hotell och resturang. Något av det dummaste jag har gjort. För nu i efterhand är det så svårt att plugga upp ämnena. För dom finns knappt längre! Och om någon hade frågat mig när jag var 15år om jag ville plugga vidare i högstadiet och gymnasiet så hade jag garanterat svarat NEJ! Jag ville inte...DÅ. Jag var skoltrött och hade inte koll på vuxenvärlden. Hade någon berätta och förklarat mer för mig kanske jag hade ändrat mig och valt Samhällslinjen?Men Vem skulle förklara för mig vad jag ville när jag inte visste det själv ens??
Så vems ansvar är detta?
-Är det mitt ansvar? (Klart jag har huvudansvaret för det är mitt liv. Men hur mycket vet och orkar jag? En okunnig skoltrött 15åring?)
-Är det mina föräldrar?? ( Ja, dom kunde ju faktiskt berättat lite mer om vuxenvärlden. Om hur det faktiskt går till)
-Är det skolan och alla lärare? (Skolan, Skolpoliteken osm är fel. För hur ska man veta när man är 15år vad man vill göra i resten av sitt liv??)
Jag tror det finns många som känner som jag. Att man har valt fel inriktning i skolan för länge sedan. Man kanske valde det alla andra valde för att inte vara själv? Eller man valde det som sina föräldrar jobbade med? Eller rent av bara chansade? Och tänk på dom som inte har gått på gymnasiet. Som var lite stökiga och bråkiga? Som skolkade? Vad hände med dom? Är det inte skolans och lärarens ansvar att berätta vad konsekvenserna blir av massa skolk? Sen är det också föräldrarnas ansvar såklart. Men det är ju en självklarhet tycker jag.
Jag tycker det hade varit bra om alla ungdomar gick till årskurs 10. Ett år extra. Men detta året var ett år man praktikserade på olika jobb. Då får man lite insikt i vuxenvärlden och gör sina val till gymnasiet mer rätt? Sen kanske möjligen årskurs 11 för att få lite tid att plugga alla ämnen som man missade. Fast årskurs 11 kan vara valbar. Dom korta parktikperioderna som man har i högstadiet är allt för korta!
Tack för att ni tog er tid att läsa allt.
Jag var helt enkelt bara tvungen att skriva av mig såhär efter 2år!
