2016

Hej!

Nu va det ett bra tag sen jag skrev ett inlägg. Och jag måste erkänna att jag har inte haft tid eller någon lust att skriva något. Men nu händer det väldigt mycket i livet igen så min lust och ork kommer tillbaka. Mycket för att jag är gravid i vecka 39 (38+3, barn nr2) Och när jag nu har läst igenom massa gamla inlägg från 2009 när Liam föddes och var lite vill jag har samma "dokumentation" på det nya barnet som med Liam. Det är aldrig försent att börja igen!

Jag är inte ihop med Liams pappa längre och det tog slut för 4år sedan. Men jag hittade inget eget boende för mig och Liam fören ett år efter det att vi gjort slut. Det har varit flera tuffa år sen 2011 och i allt kaoset undrade jag verkligen om livet skulle bli bättre. Om det ens kunde det? Att separera när man har barn är väldigt jobbigt och jag kände en känsla av grovt misslyckande ganska länge. Att bo ihop i ett år när man har gjort slut är inte heller det enklaste. Och att se sitt barn komma i kläm pga av oss vuxna, gör så ont.

Men jag hittade tillslut ett egen lägenhet och livet började rulla på. En människa vänjer sig snabbt vid det mesta som tur är. Och det blev bättre!



Den fina lilla bebisen jag alltid har pratat och skrytit om i min blogg sen han föddes är ingen bebis längre. Han ska fylla 7år i oktober och börjar i 1an till hösten. Jag är en enormt stolt mamma till Liam. Och älskar att se hans utvecklig och få vara med om all hans glädje men också sorg. Att finnas i hans liv är verkligen en stor och fin upplevelse. Jag vill alltid finnas för honom. Ibland känner jag mig som en mur runt honom, trygghetsmuren kan vi kalla det. Med den vill jag skydda honom från allt ont och sorgligt. Så är väl alla föräldrar antar jag.


Nu är året 2016. Och det är ett bra år. Jag mår betydligt bättre och lever ett bra liv tillsammans med min nuvarande sambo och Liam.

Livet blir bättre