måndag 17 oktober 2011

Liam 2 år

Tiden går så snabbt. Nu är det snart vinter igen. Löven har blivit i alla de möjliga färger, gula, orange, röda och bruna. Dom faller till marken som små fallskärmar. Vart tog sommaren vägen? Jag hinner inte med tiden! Den går för snabbt. Är det fler som känner så? Innan man hinner blinka så är det vinter och jul. Jag gillar inte vinter. Den är så lång, kall och trist. Men jag gillar julen, min födelsedag och Din Födelsedag. Din födelsedag påminner mig om när du föddes. Jag spelar upp den dagen för snart två år sedan i mitt huvud varje gång du fyller år. Gud så glad jag var den dagen. Men jag hade också väldigt ont. Men den dagen då du föddes var en onsdag 12.22 på morgonen. Jag kommer ihåg att din gammelmormor skulle komma och besöka oss och att din mormor var väldigt nervös.

Men från fösta sekunden som jag såg dig älskade jag dig. Tänk att du var min lilla pojke. Bara mitt barn och din pappas såklart:) Det är sån konstig och underbar känsla att älska någon så snabbt och jag känner inte dig alls. Man brukar älska personer för hur dom är och vilken personlighet dom har men så är inte fallet med dig. Jag älskar inte dig för den du är för jag känner inte dig, det är första gången jag ser dig. Utan jag älskar dig så underbart mycket just för att du finns. Att du finns och att du kom till mig och pappa är den finaste presenten jag har fått!

Och till sist har du gjort mig till världens lyckligaste mamma. Tack LIAM. Tack För att du finns! Mamma kommer alltid att älska dig!





Inga kommentarer: