Jag har alltid velat ha barn. Så länge jag kan minnas. Men när jag var liten ville jag har 15 barn som mamma skulle passa. hehe. Ja, då var man liten.
Och sen jag gick ut gymmnasiet har jag väl alltid känt att jag längtar tills den dagen jag får egna barn. Jag började tänka lite mer på hur min framtid kommer att vara. Vem jag ville leva ihop med. Efter gymmnasiet kom tankarna om den aborten jag gjorde för så länge sedan. Det var en sen abort och fostret var i vecka 13-14. Och jag var bara 15år. Ett barn själv. Jag vet inte varför jag börja mer tänka på det.
Om jag hade behållt barnet så hade hon/han varit ca 5-6 år nu. Han/hon hade snart börjat skolan. Sjukt att tänka så.
Men nu fick jag åter "chansen" att göra om mitt val. Denna gången var det lika oplanerat och chokerande men denna gången var jag 6år äldre och tänkte kanske lite vettigare. Så vi gick och tänkte på detta en tid hur vi skulle göra. Men betsämde oss för att behålla den lilla krabaten. Men sjukt ändå att jag och min kille bara bestämma över ett liv sådär. Leva eller döda?
Man kan göra abort till 18veckan. Och sedan om man vill göra abort efter det så går det via en domstol som tar beslut. Tänk ändå att att i 18 veckan så kan bebisen sparka, blinka, göra kullebyttor, göra grimaser och man kan ändå göra en abort när den är så stor. Om ett barn blir förtidigt född kan den överleva redan i vecka 24. Det är liksom 6 veckor mellan att man får göra abort och att ett barn kan överleva om den födds förtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar